Keysers supplik 1647 2


Uppdraget att trycka en vapenbok för den svenska adeln hade givits till Anders Bure 1633, men när Bure avled 1646 hade det inte tryckts någon vapenbok. Bures död innebar möjligheten för andra intresserade att anmäla sitt intresse för uppgiften och vid riksdagen 1647 inkom Henrich Keyser med en supplik, en anhållan, till ridderskapet och adeln. Med suppliken anhöll Keyser dels om medel för att täcka kostnader för 1646 års bibelutgåva, Drottning Christinas bibel, dels utlovade han att till drottningens kröning färdigställa en vapenbok.

Av protokollet framgår att Keyser fick 100 riksdaler för bibeln inklusive tryckning av adelns privilegier, dels att varje adelsman skulle ge Keyser en riksdaler när vapenboken var färdig. Till suppliken hade Keyser bifogat ett med silverbeslag försett exemplar av bibeln. Det församlade ridderskapet och adeln beslutade att skänka denna till lantmarskalken Bengt Skytte.

Värt att notera är att Keyser som motiv för tryckande av vapenboken anger spridande av kunskap i andra länder samt ridderskapet och adeln berömmelse och ära.

Keysers supplik 1647 (nr. 128, s. 1)

Keysers supplik 1647 (nr. 128, s. 2)
 
Här följer en avskrift av suppliken. Ett stort tack till Tony Jonsson, Örnsköldsvik, som utfört denna avskrift!

Hög: och Welborne Edle Welbördige,
Manhafftige Herrer, Grefuer, frijher-
rer Ridare och Adelsmän som på denne Rijkzdagh församblade ähre Nådige
Herrer och gunstige befordrare.
 
Grefel. Excell. Nåder och Herl. Haffuer Jagh för fåå åhr sedan
Undertienstödmiuckel. Supplicando förebracht, huru sossom Gudh
then aldrahögste hafuer Menniskan till nytta låtet henne blifua
kunnigh den Edle Booketryckerij konst, huilnken ähr een af thee
förnembste medell, huarigenom Gudh blifuer ährat Hanss Heliga
Ordh fortsatt, lagh och rätt uppehollen, loflige statuter handhafd
förnemblige mänss Herliga bedriffer blifua Effterkommanderne
witterlige, in summa igenom tryckerij synes det alt födas på
nytt, sossom då widtlyfftigare ähr framdraget. Och emedan Jagh
hafuer migh uthi denne konst her i Sweriges Rijke på nogre åhr
tilgiörandes öfuat och städsse där hen beflitat, at Jagh sådane
böcker kunne aftryckia, som lenda Gudh till ähra, Min allernå-
digste Öfwerheet till behagh, fäderneslandett till nytta både
i andelige och werldzlige saker och huar och een i synnerhett
till förkofringh uthi Studerande och lessande; Och emedan iblandh
alt thet Jagh nogon sin af tryket kan gåå låta, inthet ähr werdigare
herligare och nyttigare at skatta än Bibelen, och för detta hooss
H. Grefl. Excell. N.der och herl. Om Adsistentz till sådant werkz
fortsettiandhe Undertienstödmiukel. anhollit: resolverat, at enähr
Bibelen wore Uthi sitt esse H. Grefl. Excell. N.der och Herl. migh
wille wetta at i Hugkomma, alltså Gudi loff till ända
kommen, huilken Jagh hermedh medh andeligh privilegier på dhett
Undertienstödmiukel. wille offererat haffua, förmodandes
H. Grefl. Exc. N.der och herl. at Jagh som ett sådant werk
sielff fortsatt, uthi stoor gieldh råkat, effter dess nådh
och gunstige lyffte migh byspringa, Och aldenstundh Jagh ähr
sinnader i Jesu nampn een wapenbook at tryckia, samptl.
Ridderskapet och Adeln at dedicera där H. Grefl. Excell.

N.der och Herl. |: effter dhett lendher huariom och enom till
Berättelsse Uthi fremmande landh kunnogh, och sielffuom
Till beröm och ähra : | sådant behagar, näst Gudz hielph
till hennes konungl. M:tz Cröningh skall wara förferdigat,
migh her medh will för obligerat haffua, förmodandes H:s
Grefl. Exc. N.der och herl. nådh och gunstige adsistentz
och resolution förbliffuandes.

H. Grefl. Excell.
N.der och herl.

Undertienstödmiucke

Heinrich Keyser

Kommentarer

kommentarer


2 tankar om “Keysers supplik 1647

  • Jesper

    En härligt underdånig men ändocl självsäker skrift.

    Men det som är mer intressant för mig, är att updraget att göra en vapenbok redan på 1600-talet var något som INTE involverade härolder eller personer som kunde anses ha heraldiska kunskaper.
    Såvida man inte ska se det här som en panikåtgärd och att den tänkte skaparen, Anders Bure, var den som man ansåg hade den nödvändiga kompetensen (om dock inte tiden, verkar det som).

    • Jens Christian Berlin Inläggsförfattare

      Att Anders Bure inte skapade någon vapenbok hade sannolikt mer att göra med pengar än tid. Han ska enligt uppgift helt enkelt inte fått den utlovade summan av ätterna på Riddarhuset.

      Någon särskild heraldisk myndighet fanns ju inte i Sverige vi denna tid. De härolder som förekom hade enbart ceremoniella uppgifter. Heraldiska ärenden handlades inom det kungliga kansliet. Frågan är dock vilken kompetens som behövdes. Man kan anta att vapnen i första hand utfördes efter de beskrivningar och uppmålningar som fanns att tillgå på Riddarhuset. I något fall verkar det vara klart att Keyser och hans konstnär måste ha haft tillgång till vapenbrevet i original eller en direkt avskrift av detta. Exempelvis finns Johan Adler Salvius friherrevapen med i vapenboken, trots att han aldrig hann att introduceras bland friherrarna före sin död 1652. Den kunskap som var nödvändig vid framställningen av vapenboken var väl framför allt färdigheten att framställa vapnen i bild och den förmågan verkar kopparstickaren Wolfgang Hartmann ha haft. De flesta vapen är både korrekt och habilt utförda.

Kommentarer är stängda.