Keysers supplik 1651


Supplik 1651

I slutet av 1651 hölls ett så kallat utskottsmöte i Stockholm. Till skillnad från en vanlig riksdag var endast ett mindre antal personer kallade. Keyser tog tillfället i akt och lämnade in en supplik. Han intygar att han har haft stora utgifter med färdigställandet av vapenboken, 650 riksdaler, och önskar ersättning för detta.

Den 2 december 1651 lästes suppliken upp för de församlade adelsmännen och boktryckaren visade upp ett exemplar av vapenboken som han färdigställt som prov och för korrektur. Reaktionen blev sannolikt inte den Keyser hade önskat. Enligt protokollet blev han inkallad och tillhållen att inte ge ut vapenboken och ta tillbaka alla exemplar som redan lämnats ut ”mädan the inthet wore rätt eller som the skulle wara”. Han fick inte heller trycka vapenboken förrän han hade fått en lista på alla vapen.

Det är lätt att känna med boktryckaren som efter flera års arbete och stora utgifter får sig en sådan skrapa! Vad var det då som var fel? Vi ska återkomma mer i detalj till den frågan vid ett annat tillfälle, men sannolikt var det inte i första hand felaktigheter i de avbildade vapnen som adelsmännen reagerade på. Felaktigheter förekommer visserligen, men de är inte så många att kritiken är motiverad. Kanske finns det en antydan till orsak i protokollet när man skriver att Keyser skulle invänta en lista över vapnen. Keyser råkar nämligen hamna fel i tiden. I perioden efter drottning Christinas kröning 1650 upphöjdes ett stort antal personer till friherrar och grevar. Antalet ätter i den första klassen, Herreklassen, mer än fördubblades. Det är inte långsökt att tänka sig att flera av grevarna och friherrarna blev förnärmade över att deras nyvunna rang inte återspeglades i vapenboken. Utöver den första klassen är det ett relativt stort antal vapen som saknas i den tredje klass. Det finns anledning att fråga sig vilket underlag Keyser och hans kopparstickare hade att arbeta med.

Av protokollet framgår att man tyckte att Keyser skulle få någon form av kompensation. Däremot framgår det inte på vilket sätt och med hur mycket. En undersökning av riddarhusets räkenskaper skulle eventuellt kunna avslöja något om den saken.

Nedan följer en avskrift av suppliken. Ett stort tack till Tony Jonsson, Örnsköldsvik, som utfört denna avskrift!

[den]ne supplic ägr upläsin 2 Decemb. 1651.

199

Hochwolgeborne, HochEdle, Wolgeborne und WolEdle Herrn der Hochlöbl: Schwedischen Ritterschafft,
So auff diesem wolangefangenen ( : Gott gebe Höchstglücklichen : ) convents-tage beg-
Sammen wersamblet sind; Gredige Herren, hohe und Mächtige Patronen und günstige
Beforderer.Emnacht im Jahr 1647 im Richstage, von der hochlöbl: gesampben Ritterschaff bewilliget, dass
ich solte ein Wapenbuch werferttigen, mir auch damals zu sohem Ende Einhundert RDal:
pro arrha gereichet, mit geedigem wersprechen, dass, wann solchem von mir nachgekommen
wärde, mir auch absdam ferner contentement geschehen solte;

Weil ich dam nun zeithero mit solcher arbit fortgefahren, und befunden, dass selbiges Werck
Weit grössere Anlage, als ich mir im anfang einbilden können, erfordert hat, Als Dedi-
cirte der Hochlöbl: Ritterschafft ich im Jahr 1649 im Reichstage Das Manuale oder
Deistliche handbüch, und aussthele auff dem Ritterhause derselben bücher 200 stück
Wol vergübt eingebunden, unter die Hochlöbl. Ritterschafft, weliche 200 stück mich
250 ReichsDal gekostet haben, Alles in der ohegzweiffelten guter Meynung
und hoffnung, Ewürde ja eteran die Hochlöbl. Ritterschafft mir mit einer
honorablen recompens geedig und günstig unter die Arme greiffen, dadurch
absdann ermeltes Wapenbuch hette desto förderlicher können von mir fort-
gesetzet werden, worauff aber bider mir armen Man nichts zu theil wor-
den.

Nun habe ich gleichwol mit nicht geringer weitleufftigkeit, rekosten und Schaden
Mehrberührtes Wapenbuch zu werferttigen fortgsetzet, und bie darduch
Fast umb alle meine zeitliche Nahrung kommen, Sintemal ich allbereit schon
bey 650 ReichsDal. Daran spendiret, und noch micht zum ende kommen isst.
Werde desshalben höchlichen werersachet, der Hochlöblichen Ritterlichen zu-
sammen kunsst in diesem annoch stehenden Convents-Tage offtermeltes Wa-
penbuch, so weit es werferttiget, demütig zu præsentiren, und daneben auch
unterthänig demütig zu bitten, dass mir armen Man, der ich dessen sehr höch-
lichen bedürfftig, doch anjetzo noch wegen worermelten dedication eine geedige
recompens widerfahren möchte, damit ich das so weit zum ende gebrachte
Wapenbuch, wils Gott, biss zu einem allgmeinen Reichstage machte con-
tinuiren können.

Bin hierauff einer tröstlichen wed wärcklichen Resolution ohrfehlbar
Gewerttig, und werbleibe zeit meines Lebens
Der Höchlöbl: Ritterschafft

Gehorsamer und gantz willig
Geflissenna(?) diener

Heinrich Kayser

Wart resolverat, at ho skall blifwa hulpen,
Han skulle må continuera mz arbetet (?) (?) [underkanten av brevet är skuret, varför viss text är otydlig och även försvunnit under denna rad]

Kommentarer

kommentarer