Om vapenboken


Sweriges rijkes ridderskaps och adels wapenbook tillkom i början av 1650-talet och är därigenom Sveriges första tryckta vapenbok. Som utgivare stod den välkände boktryckaren Henrich Keyser.

Redan 1633 hade det föreslagits att det skulle ges ut en vapenbok över den svenska adeln. Uppdraget gick till Anders Bure. För finansiering av projektet skulle varje ätt betala två riksdaler. Betalningsviljan visades sig dock inte vara så stor och när Bure avled 1646 hade det inte tryckts någon vapenbok.

Gustaf Edvard Klemming. Byst i entrén till Kungl. Biblioteket.

Gustaf Edvard Klemming. Byst i entrén till Kungl. Biblioteket.

1647 inkom den kungliga boktryckaren Henrich Keyser till Riddarhuset med ett nytt förslag om att trycka en vapenbok. Boken planerades komma ut i samband med drottning Kristinas kröning 1650. Så blev det inte, men en inte helt komplett vapenbok överlämnades i samband med drottningens födelsedag senare samma år. Detta unika exemplar finns idag i Kungliga Bibliotekets samlingar.

De följande åren kompletterade, korrigerade och uppdaterade Keyser vapenboken. Då han visade upp boken för den församlade adeln, fick han dock kritik för bokens utformning och blev tillsagd att inte lämna ut några exemplar. Keyser verkar efter detta ha tappat intresset för projektet och skall enligt uppgift ha låtit bränna huvuddelen av upplagan och smälta ner de graverade koppar­plåtar som användes vid tryckningen.

Efter undersökningar gjorda på 1800-talet av Gustaf Edvard Klemming, brukar vapenboken indelas i tre olika upplagor. Upplaga A utgörs av det enda exemplar som trycktes och överlämnades till drottning Christina. Upplaga B och upplaga C är upplagor som vid olika tillfällen visades upp på riddarhuset och som fick viss spridning. Enskilda exemplar är till viss del korrigerade genom att vapen  klipptes ut och flyttades för hand. Därigenom är skillnaderna inom de tänkta upplagorna också stor och varje exemplar mer eller mindre unikt.

Kända exemplar i dag

(Uppdaterat 21 mars 2016)

Vapenbokens tillkomsthistoria gör att den i dag är mycket sällsynt. Sammanlagt är tio exemplar identifierade vid forsknings-, universitets- och museibibliotek samt offentliga arkiv, varav ett exemplar dock beklagligen är förkommet. Till detta kommer två exemplar i Riddarhusets ägo. Åtminstone två exemplar skall finnas vid utländska bibliotek.

Enligt uppgift har det funnits exemplar av vapenboken i biblioteken på Esplunda herrgård och på Ericsbergs slott. Stora delar av det senare biblioteket såldes dock i början av 2000-talet och det är därför i dagsläget oklart om boken finns kvar där. Att ett exemplar av vapenboken bjuds ut till försäljning är mycket ovanligt.

Alla uppgifter om ytterligare exemplar är mycket välkomna!

Exemplar i Sverige
  • Kungliga biblioteket – 3 ex
  • Uppsala universitetsbibliotek – 2 ex
  • Lunds universitetsbibliotek – 1 ex (förkommet, troligtvis stulet)
  • Göteborgs universitetsbibliotek – 1 ex
  • Skoklosters slottsbibliotek – 2 ex
  • Riksarkivet – 1 ex
  • Riddarhuset – 2 ex
Exemplar i utlandet
  • Det Kongelige Bibliotek, Danmark – 1 ex
  • British Library – 1 ex

Litteratur

Gustaf Edvard Klemming, Ur en antecknares samlingar, Upsala, 1880-1882, s. 50-55

Adam Lewenhaupt, ’Adelsvapnen och den svenska heraldiken’ i Carl Hallendorff (red.), Sveriges riddarhus : ridderskapet och adeln och dess riddarhus, Historiska förl., Stockholm, 1926, s. 502-521.