Är vapnen i Keysers vapenbok skrafferade? Svaret är ja och nej!

Begreppet skraffering har i dag en så väl etablerad heraldiska användning att även välinformerade heraldiker emellanåt missar att ordet har en mer allmän betydelse inom den grafiska konsten. Ordet skraffering kommer av italienskans sgraffiare, ’rista’ och kan ytterst härledas från grekiskans grapho, ’skriva’. I grafiska sammanhang används det som namn på tekniken att med täta parallella linjer skapa nyanser och skuggeffekter. Den användes tidigare flitigt i olika grafiska framställningsmetoder som träsnitt, kopparstick och etsning. Den moderna teknikens möjlighet att rastrera bilder har i hög grad trängt ut skrafferingen som metod, men den används fortfarande ofta av tecknare.

Inom heraldiken har skrafferingen kommit att användas som ett färgkodningssystem. När ett vapen framställs monokromt, det vill säga med endast en färg, så framgår av naturliga skäl inte vapnets tinkturer direkt. Så är också ofta fallet när ett vapen framställs plastiskt, exempelvis som en arkitektonisk utsmyckning huggen i sten eller som en del av en medalj gjuten i metall. Detta behöver inte vara något problem. Ofta framgår det av sammanhanget vilket vapen det är frågan om och en god konstnärlig framställning gör att vapnet likväl kommer till sin rätt. Med vapenböcker är dock själva syftet att betraktaren skall få full information om varje vapen. Framställningens konstnärliga kvaliteter kommer i andra hand.

Med den utvecklade trycktekniken uppstod möjligheten att trycka vapenböcker i förhållandevis stora upplagor. Tidigare hade man skapat vapenböckerna för hand i enstaka exemplar. De tryckta vapenböckerna skapade ett behov av att kunna ange vapnens tinkturer i det monokroma trycket. En metod som tidigt användes var att helt enkelt ange ett vapens tinkturer med tecken. Ofta använde man sig av förkortningar, men även tecken kopplade till zodiaken förekom. Vissa heraldiska teoretiker kopplade nämligen samman heraldiska tinkturer med stjärntecken, planeter och  ädelstenar och försökte på så sätt ge heraldiken ett symboliskt innehåll som den inte har.

Skraffering, sammanställd ur Carl Uggla: Inledning til heraldiken (1746). 

Skraffering enligt Petra Sanctas system, hämtad ur Carl Uggla: Inledning til heraldiken (1746).
Tinkturerna är från vänster: guld, silver, blått, rött, grönt, svart samt purpur.

En annan metod som uppfanns var att använda sig av skraffering. Beroende på hur strecken drogs, fick de representera olika tinkturer. Idén med färgkodning genom skraffering har ofta tillskrivits jesuiten och heraldikern Silvester Petra Sancta. Han gjorde metoden känd genom sina böcker om heraldik, framför allt Tesserae gentilitiae (1638). En annan heraldisk författare, Marcus Vulson de la Colombière, menade dock att det i själva verket var han som hade uppfunnit systemet och att Petra Sancta endast hade kopierat det av honom. Vem av herrarna som var först kan diskuteras, men faktum är att det var nederländska konstnärer som först började använda skraffering på detta sätt. Det äldsta system man känner till utvecklades av den flamländske  gravören Jan Baptist Zangrius. Flera andra konstnärer följde sedan honom med delvis egna system. Det system som Petra Sancta och de la Colombière presenterade överensstämmer i stort med Zangrius’ system.

Skraffering i Keysers vapenbok

Vapnen i Keysers vapenbok är skrafferade, men endast för att skapa kontrast och skuggor. Någon närmare information om vapnens tinkturer kan man inte utläsa ur detta. Istället är tinkturerna angivna med bokstäver enligt följande:

g – guld
h – vitt (hvitt) / silver
r – rött
b – blått
s – svart
gr – grönt

Sköld för friherrar Khevenhüller.

Sköld för friherrar Khevenhüller. Skraffering används här för att skapa kontrast mellan fälten. Vilka tinkturer det rör sig kan dock inte utläsas av skrafferingen, utan anges med små bokstäver.

 

Kommentarer från Facebook